29. Mor Hermans stuga

Troligen byggdes stugan 1861 när den före detta artilleristen Per Månsson Herman (1829 – 1907) och hustrun Elna Olsdotter (1833 – 1917) enligt husförhörslängden flyttade till en backstuga i Smålanden.
Per Herman fick varningar av kyrkorådet både för dryckenskap och ”oenighet mot hustrun”. Enligt kyrkboken tog han livet av sig genom drunkning. Elna, som kallades ”Mor Herman”, bodde kvar i stugan till sin död 1917. I hennes bouppteckning värderades stugan till 50 kr.

Christian Callmer (1908 – 1985), uppväxt i Sörby, beskrev i en tidningsartikel hur han mindes stugan: ”Väggarna år till största delen uppbyggda av fältsten och avputsade utåt. Sedan är, så att säga, hela huset inskjutet i sandbacken, så att den bakre långväggen nästan till hela sin höjd och den bakre gaveln till halva sin höjd omslutes av backen. Stugan var försedd med halmtak och den bortre gaveln täcktes av en prunkande murgröna. Genom en något ranglig dörr kom man in i en förstuga, som till största delen upptogs av en öppen spis under en kraftig öppen skorsten. Genom en järnlucka i spisväggen, kunde man elda sättugnen i stugan. Denna fick sitt ljus genom två fönster. I hörnet vid skorstenen stod en stor träsäng, och över den hängde ett litet virat rep ned för att vara till hjälp vid uppstigningen. Vinden tjänade som vedbod.”

Möjligen var stugan bebodd ytterligare ett par år efter Elnas död 1917, men från 1923 lär den ha stått obebodd och använts som uthus.
