Efter branden på Stora Slätteke 1825 återuppbyggdes gården, som var på 1/2 mantal, som två separata gårdar, vardera på 1/4 mantal. Den ena återuppbyggdes på ursprunglig plats, och den andra 100 meter väster därom.

Generalstabskarta 1865. Vid Slätteke finns 2 gårdar.

Förste brukare var Nils Svensson och hans hustru Anna Månsdotter som flyttade in från Råbelöv 1826. De efterträddes 1842 av Per Håkansson (1818-1892) och hans hustru Elna Svensdotter (1821-1895). Ungefär 1871 ändrades Pers titel från ”åbo” till ”torpare”. Från 1880 fick de bo kvar på undantagskontrakt, utan att det kom någon ny torpare. Därefter användes huset som arbetarbostad under Sörbytorp.

Knaggahuset och Stora Slätteke på lantmäterikarta 1920

De sista som bodde här var Sven Johnsson (1879-1946) och hans hustru Hilma (1887-1951), som flyttade hit 1929. De hade barnen Klara (1908-1992), Nanna (1910-2004), Emma (1912-1981), Nils (1915-1979), Alfrida (1919-1921) och Inga (1922-1975). Huset stod sedan öde tills det brann ner 1964.

Sven och Hilma Johnsson med barnen Nils, Inga och Emma. Foto troligen från 1929.