Torpet låg längst västerut i Gränsbo. Det finns med på karta från början av 1870-talet, men ingen brukare före 1906 är känd.

Var namnet kommer ifrån är okänt. Det skulle kunna ha en koppling till ”haddad” / ”haddig” som enligt Gösta Sjöstedts ”Ordbok över Folkmålen i Västra Göinge Härad” ungefär betyder slarver eller slarvig. Det var vanligt att man använde tillnamn eller öknamn för att skilja på folk med samma namn. En period hette till exempel 3 av de 4 torparna i Gränsbo Per Nilsson, så behovet av att kunna skilja dem åt var uppenbart. Om Per Nilsson var den som först kallades för ”Haddisen” vet vi dock inget om.

De kända torparna på platsen är:

1906-1911: Mattis Nilsson Kronkvist (1852-1930) och Anna f Eriksdotter (1854-1909). I Annas bouppteckning kan man se att ”Boningshus med vidhängande ekonomibyggnad” värderades till 300 kr. Hela djurbesättningen bestod av 1 ko (40 kr) och 2 hönor (1 kr/st). Dessutom fanns en uppsättning ”träskoverktyg” (70 kr), så Mattis var uppenbarligen toffelmagare. Totalt värderades boets tillgångar till 520 kr.

1911-1916: Per Nilsson (1874-1939).

1916 (1/2 år): Johan (1869-1948) och Bengta Olsson (1877-1975), De hade ett barn.

1916-1918: Sven (1895-1944) och Agnes Johansson (1890-1974). De fick en dotter här.

Den siste torparen var Nils Svensson (1880-1955) gift med Anna f Nilsson (1882-1960). De fick totalt 12 barn, varav 2 föddes här på torpet. Efter att torpet brunnit ner blev familjen statare på Västerslövs gård i Kviinge. 12:e barnet föddes 1925 i Västerslöv. Han döptes till Karl, och lär ha kallats Karl XII efter sin plats i syskonskaran. Han blev en av Sveriges främsta fotbollsmålvakter genom tiderna, och blev efter VM i Brasilien 1950, där Sverige tog brons, känd som ”Rio-Kalle”.

Det finns en stenhög ungefär där boningshusets gavel mot vägen skulle ha varit. Annars finns inga synliga lämningar efter torpet.

Karta 1920. Utsnitt motsvarar blå rektangel i översiktskartan. Haddisatorpet är vid den röda pilen.