33. Jättestenshuset

Vid Hultet började en torpbebyggelse växa fram ungefär 1690. Det första torpet finns inte kvar längre. Det kallades Jättestenshuset, uppkallat efter ”Jättestenen”, som Hultastenen kallades på den tiden, och omnämndes i kyrkboken första gången 1692. Redan från början kallades platsen omväxlande Hultet och Jättestenshuset.

Första omnämnandet ”Gietstens huss” är från födelseboken 1692 då ”Kierstin Jöns Trulsons i Gietstens Huss” var gudmor. Namnet är taget från ”Gietsten” som uppenbarligen var namnet på det flyttblock som idag kallas Hultastenen. Förledet har tolkats som Get- eller Jätte-. Både på den äldsta kartan 1699 och i kyrkböckerna från 1699 används stavningen Gietsten eller Giätsten. 1715 skrivs det Giettesten i kyrkböckerna, vilket också används i kartan 1736. I Nils Skyttes bouppteckning 1720 stavas det ”Jettestenshuset”. I katekismilängd 1726 stavas det Hiettesten, och i kyrkböckerna från 1747 Jättesten. Enligt Sjöstedt är det lokala uttalet för get: je´d och för jätte: jæt`e[1]. Min tolkning är att förledet betyder jätte-, eller att man åtminstone från 1715 trodde det i bygden. Redan 1695 används även namnet Hultet, och från 1738 ”Stora Hultet”. Torpet nämndes i jordeboken första gången 1699, och låg då under Sinclairsholm.
De första torparna på platsen var Jöns Trulsson (ca 1662 – 1718) och Kerstin Månsdotter (ca 1661 – 1709), kom hit senast 1692 och bodde kvar livet ut. Näste kände brukare är Trued Jepsson (1668 – före 1754) och Elna Jönsdotter (ca 1692 – 1754), som nämns på platsen första gången 1722. 1733 tar deras son Wollemar Truedsson (1715 – 1754) över torpet 1733. Hans änka Boel Nilsdotter (ca 1719 – 1797) gifte om sig med Jöns Nilsson ( ca 1721 – 1790), som blev näste torpare. Wollemars och Boels dotter Kierstena Wollemarsdotter (1747 – 1815) och hennes man Måns Nilsson (ca 1740 – 1821) tog över torpet 1781.

Sista brukare på platsen blev Sven Åkesson (1773 – 1850) och Sissa Nilsdotter (1783 – 1827) som tillträdde när de gifte sig 1798. Redan 1801 verkar dock torpet upphöra att existera, oklart varför. Sven och Sissa flyttade till Nävlinge.

Skylten står vid nuvarande Hultet, eftersom Jättestenshusets läge är svårtillgängligt.
[1] Sjöstedt, Gösta. 1979. ”Ordbok över folkmålen i Västra Göinge Härad”. 4 delar.