Ungefär 1769 fick timmermannen (dvs snickaren) Nils Pålsson (~1727-1772) och Pernilla Jeppasdotter ta upp ett nytt torp under Sörby No 9. Det låg på gränsen mellan Sörby och Åraslöv, vid vägen som hade ungefär samma sträckning då som nu.

Orienteringskarta. Vilan ligger på gränsen mellan Sörby och Åraslöv, på väster sida om Åraslövsvägen. Sörby socken har i modern tid utökats genom att en fastighet i Åraslöv inkluderats i Sörby 25:69.

Pernilla och ett par av barnen bodde kvar på undantag ett par år efter Nils död 1772. Oklart vart de flyttade sedan. Ny torpare 1773 blev timmermannen Per Andersson (~1709-1797) med hustru Kierstina Jönsdotter (~1734-1808).

1781-1790 innehades torpet av ryttaren Per Malmström (~1760-1790) med hustru Nilla Erlandsdotter (1747-1806). Per antogs 1783-10-22 som ryttare i Livkompaniet i Skånska Husarregementet. Han red för rusthåll 115 i Dalsjö i Norra Åkarp, men bodde i Sörby. Han deltog i Gustav III’s ryska krig och dog vid Hangö i Finska viken i juli 1790. Änkan Nilla gifte efter ett år om sig med en ny ryttare – Jöns Pålsson (~1747-1826), som efter Nillas död gifte om sig med Bengta Nilsdotter (1764-1838). På lantmäterikartan nedan från 1803 syns Timmermanshuset under Jöns tid. I hans bouppteckning 1826 värderades huset till drygt 13 Riksdaler Banco.

Från Åraslöv enskifteskarta 1803. Byggnaderna för Timmermanshuset låg mitt i sockengränsen (brun linje).

Från 1813 var även husmannen Måns Andersson (1763-1833) och Ingar Persdotter (1766-1836) skrivna på Timmermanshuset, och även de ägde enligt bouppteckningarna ett hus på platsen.

1833-1836 genomfördes laga skifte av inägorna till Sörby by. Timmermanshuset hade dittils varit ett torp under skattehemmanet Sörby Nr 9 och beläget på Sörby bys inägor. Platsen där Timmermanshuset låg kom efter skiftet att tillhöra Sörbytorp. Torpet revs, och flyttades troligen, oklart vart. Ett nytt hus byggdes upp på platsen, som ända fram till 1850-talet kallades ”Timmermanshuset” i kyrkböckerna. Förste innehavare var ryktaren på Sörbytorp Hans Olsson (1799-1850). På kartan från Laga skifte i Åraslöv 1840 ser man att det gamla huset ersatts av ett nytt, som ligger helt på Sörbys sida av gränsen.

Detalj ur laga skifteskarta över Åraslöv 1840. Huset stämmer exakt med läge för nuvarande boningshus på Vilan

Hans Olsson efterträddes av torparen Per Andersson (1822-1890) och Hanna Svensdotter (1823-1904), som redan 1853 flyttade till Rosentorp i Gumlösa socken. De hade sedan 1852 haft skogvaktaren Sven Hansson (1823-1902) inhyst. Sven gifte sig och fick från 1853 arrendera 1/8 mtl som åbo. Från och med då kallades det Sörby nr 14&15 och beteckningen ”Timmermanshuset” försvinner. Sven gifte sig först med Ingar Olsdotter (1823-1854), som dog vid första barnets födelse, sedan med Pernilla Jönsdotter (1825-1867) och därefter med Agneta Lundqvist (1831-1885).

1873 slogs marken ihop med den då nybyggda Nybygård, och Sven blev av med sitt arrende. I samband med det avvecklades jordbruket. Sven blev kvar som skogvaktare till 1882, då familjen flyttade till Fjärlöv.

Annons i Kristianstadsbladet 1873 när Sven Hansson sålde djur och redskap.

De efterträddes på platsen av trädgårdsmästaren Anders Nilsson Bergholtz (1817-1896) och Bengta Nordberg (1819-1886). När deras dotter Jeanna Bergholtz (1860-1913) gifte sig 1885 återupptogs jordbruket, med hennes man Per Nilsson (1858-1920) som arrendator. 1892/93 flyttade familjen inklusive hennes far till Gränsen. Nya brukare blev Anselm Kjellander (1867-1939) och Nilla Carlsdotter (1865-1902), som enligt kyrkboken var torpare på platsen till 1899. Torpet övertogs av kusken på Sörbytorp Truls Olsson Tullberg (1846-1904) och Ingrid Gren (1850-1903). Enligt en tradition fick stället då sitt namn ”Vilan” för att det var en reträttplats för kusken. Dock finns namnet ”Hvilan” även på en karta från ungefär 1881…

Stället övertogs efter dem av Nils Persson (1868-1935) och Nelly f Olsdotter (1874-1960) som var torpare där till 1907, då Johan Albin Strömberg (1882-1964) och Anna Johansdotter (1884-1924) tog över torpet. 1916 blev deras respektive syskon August Johansson (1884-1977) och Sigrid f Strömberg (1884-1968) nya torpare på stället. 1920 friköpte de gården från Sörbytorp.

Lantmäterikarta 1920 vid uppstyckning och utförsäljning av delar av Sörbytorp.

Redan 1922 sålde de dock gården till Karl (1888-1984) och Anni (1890-1970) Jönsson. Den övertogs sedan av deras dotter Elsa (1915-2001) och hennes man Folke Jönsson (1911-1999), som sedan överlät den till Elsas bror Vilhelm ”Wille” (1911-1956) och Erika (1914-2002) Jönsson. 1955 tog Ove (1904-1970) och Edith (1909-1959) Andersson över gården. Deras son Anders med familj bodde kvar ett par år efter faderns bortgång. Gården köptes av familjen Wijk som fortfarande driver den, men inte bor där.