Det är torpet låg vid vägskälet Fruehagsvägen-Brännernavägen. Det anlades 1876. Förste torpare var Nils Håkansson (1835-1904) med hustru Bengta Persdotter (1835-1917). De hade tidigare haft ett torp kallat Damhuset mellan Ry och Hultahagen. När torpet anlades var det på Sörbys utmark ägd av Sörbytorp, men vid en lantmäteriförrättning 1920 ritades gränserna om så att det kom att tillhöra Elesåkra, fortfarande under Sörbytorp. Därför kallades torpet under en tid i folkmun ”Elesåkra”. På senare tid har det även kallats ”Aspegrens” efter den siste hyresgästen.

Lantmäterikarta 1920
Översiktskarta
1920 bestod torpet av ett bostadshus, uthus, ladugård och loglänga.

Nils Håkansson och Bengta Persdotter med tre barn brukade torpet tills Nils dog 1904. Då tog sonen Nils Nilsson (1873-1905) över torpet, men redan 1905 flyttade han till Vinslöv, Ny torpare/arrendator blev Erik Andersson (1870-1952) med hustru Botilda f Persdotter (1887-1979) och 9 barn. 1937 flyttade Erik och Botilda till Åraslöv. Driften togs över av Sörbytorp, och det tidigare torpet blev arbetarbostad för jordbruksarbetaren Ivar Eliasson (1907-1987) med hustru Vivan f Jönsson (1907-1970) och 3 barn. 1941 flyttade de till Bjärnum, och bytte tjänst och bostad med Emil Karlsson (1909-1992) och hans hustru Ester f Svensson (1915-2003) med ett barn, som flyttade in från Bjärnum. 1954 flyttade de till Kohagen/Solhem närmre Sörbytorp.

Elesåkra under Emil och Ester Karlssons tid. Fotot från slutet av 1940-talet 1941-1954

Efter 1954 kom torpet att bli sommarställe för Gulli (Gullan) och Folke Nilsson, som bodde i Hässleholm. Gullan var född på Sörbytorp där hennes far var kusk. Omkring 1970 hyrdes stället ut till en Aspegren, och därefter fick huset förfalla.

Aspegrens 1991

Det revs och grävdes ner 1993/1994. Idag är några fruktträd de tydligaste spåren efter bebyggelsen. Ladugården och loglängan som legat norr om bostadshuset revs runt 1940.

Hitta hit