5. Stora Slätteke
Stora Slätteke nämndes i text första gången 1584: Sonne Mogensønn i Sletyche. När gården grundlades vet vi inte, men den har troligen alltid legat på samma plats, åtminstone låg den här på de äldsta kartorna 1699. Till slutet av 1700-talet var Stora Slätteke arrendegård under Sinclairsholm och därefter under Sörbytorp.
Nils Persson (1749-1811) med hustru Hanna Nilsdotter (1756-1829) var åbo 1776-1808.
1825 Brann gården ner till grunden. Detta togs upp vid Västra Göinge Häradsrätts sommarting 1826 §72: ”Åboen Nils Nilsson från Slätteke af Sörby sockn företräder och anhåller att som dess kringbyggda gård nr 1, ½ mtl, Slätteke, utsockne frälse blifvit den 22 Juli förlidit år, genom åskan utbränd, derwid han utom fyra längor förlorade all sin lösegendom samt kreatur utom några få som blifvit räddade. Brandstod i anledning häraf måtte honom lemnas, och som det af sökanden upgifna förhållande såwäl af tillstädesvarnade herr krono Bfsm Billing som nämnd och närvarande allmoge witsordades som ingen i öfrigt hade emot ansökningen något att erindra så bewiljades sökanden dubbel brandstod i enlighet med den i häradet gällande förening, till erhållande herraf han har att anmäla sig hos kronofogden i orten, som får afbida Konungens befallningshavandes i Länet Uppbördsordning”.
Nils Nilsson fick inte återuppbygga gården, utan flyttade till Önnestad. Istället delades den i två gårdar med nya brukare.
Branden var uppe vid flera ting eftersom man på gården förvarat en kista med persedlar tillhöriga soldaten Spjut från Spjuts soldattorp.
De sista brukarna på stället var Sigurd (1907-1976) och Signe Persson (1908-1988), med barnen Els-Mari, Sven Olof, Nettie och fostersonen Knut. De arrenderade gården från 1938 till 1953, då de flyttade till granngården Bostället. När de lämnade gården revs och flyttades ekonomibyggnaderna. Bostadshuset med de bastanta stenmurarna stod kvar obebott in på 1970-talet.
Gråstensmurarna till bostadshuset står kvar. Det går också att se grundstenarna för ladugårdsbyggnaderna.
