Sörby 9:25

Elna Abrahamsdotter (1820-1936).
Hon köpte fastigheten tillsammans med Ola Andersson, Nils Nilsson och Pernilla Nilsdotter 1864. Ola dog 1865. Elna gifte om sig med Per Nilsson (1812-1893). Elna hade en dotter med sig, Anna Magnusdotter (1854-1907) och Per hade med sig flera barn bl a Sten Persson (1852-1936).
Sten Persson ca 1870
Anna Persson ca 1870
Anna och Sten fattade tycke för varandra och blev ett par (sammanbragta barn). De arrenderade ut 9:25 och arrenderade själva nr 18:2 av kyrkan (där senare gården avstyckats som 18:6 och som Alfred och Nina har idag).
Anna och Sten Persson fick 5 barn, Karl 1884, Gustav 1886, Emma 1888, Bernt 1891 (dog tidigt), Anna 1893.
På bilden från ca 1900 syns: Agnes ?, Anna Sten, Emma Sten.
Gustav Stensson (far till Bertil Stensson) och som drev arrendet på nr 18:2.
1920-talet. Sten Persson och Edvin Tuvesson (kanske någon som uppvaktade Anna).
Ca 1930. Sten Persson och Anna Sten och lärare Göranssons två pojkar Olle och Erik.
1940-talet. Anna Stensson framför huset. Då var halmtaket bytt mot ”sticketak”.
1950-talet. Sten Nilsson vid sin präktiga vedstack.
1950-talet. Huset har moderniserats och fått cementplattor på taket.

Så här ser huset ut idag (2019), efter en varsam renovering gjord av Steen och Ulla Helweg-Andersen.

Sörby 9:23

Anna-Lisa och Elsie Fransson 1943
I bakgrunden Elsies hus, numera Lindbergs.
Emma Nilsson utanför huset 1965

Sörby 18:3 (fr.o.m. 1980 Sörby 18:7)

Ca 1927-30. Från höger Rut Nilsson utanför boningshuset på Sörby 18:3 med barnen Inga och Anna, drängen Ivan Jonsson med 2 hästar och hjälpen Hilda (efternamn okänt). Rut hade nyss blivit änka då hennes make Anders dött 1927 troligen i lunginflammation. Det är nog ett skäl till de dystra minerna på fotot. Livet var hårt. Anders och Rut hade tagit över gården, en av flera arrendegårdar i byn som ägdes av kyrkan, 1918. Rut hade också sonen Nils (Nisse) som kom att bo på gården i praktiskt taget hela sitt liv. Efter att Rut blivit änka skötte hon gården tillsammans med främst Nils och under några år också en dräng. Huset har ett sticketak (spåntak) som var mycket vanligt vid den här tiden. Men några år senare kläddes boningshuset (liksom många hus i bygden) med cementpannor som tillverkades i en liten fabrik nära Lommarp. De brukar kallas Algot Bruhn-pannor. Lägg också märke till Ruts trätofflor som gav bra skydd åt fötterna t ex då hon mjölkade, men de var nog lite obekväma att gå mycket i. Enligt boken Skånska gods och gårdar fanns det på 1940-talet 2 hästar, 5 kor, 2 ungdjur och ett 50-tal höns på gården.
Boningshuset som det ser ut idag.