Gård 12& 13 (betecknad T på laga-skifteskartan var en fyrlängad gård som låg där det nu är åker mellan Åraslövsvägen och Vinslövsvägen, innanför gamla skolan. Gården har samma läge på karta 1699 som på laga skifteskarta 1833-36. Den hörde till Sörbytorp.

Vid besiktning inför skiftet beskrevs gården så här:

No 12 och 14 frälse 3/8 mtl har medelmåttigt goda åbyggnader så i man som ladugård samt 1 brunn och några planterade frugtträn

Även om de nya gränserna ritades så att den skulle kunna ligga kvar, blev det inte så. Siste brukare var Torkel Jonsson (1790-1863), som kallades Bocka-Torkel., troligen för att han var född på Bockagården. Han var gift med Elna Persdotter (1789-1855). De fick fortsätta som arrendebönder under Sörbytorp men på en annan gård, som troligen låg i närheten av nuvarande Nybygård.

Gården verkar ha legat på samma plats redan ”från början”. Åtminstone på kartan från 1699 låg den just här, och ägare och brukare går att följa bak till den danska tiden. Vid Skånes övergång till Sverige 1658 var Sörby 12&13 en gård med en brukare, men olika ägare till nummer 12 och 13, som vardera var på ¼ mtl. Nummer 12 ägdes av jungfru Anna Situvitz,” och från ca 1672 av Hindrik Bielke (1615-1683), och därefter av Axel Gyllenstierna. Från 1710 ingick gården i Sinclairsholmsgodset. Nummer 13 ägdes av borgmästaren i Malmö Jacob Clausson) och såldes till Sinclairshom ca 1662. Vid arvsskiftet efter Nils Skytte hamnade bägge gårdarna på Ridderskiölds lott.

Brukare fråm 1640-talet till 1678 var Mattis Persson (ca 1610-1679). Sedan övertog sonen Jon Mattisson (1658-1731) gift med Olu Nilsdotter (ca 1654-1732). Ca 1720 tog deras son Mattis Jonsson (1703-1771) gift med Ella Persdotter (1701-1754). De följs av sonen Jon Mattisson(1733-1771) gift med Anna Larsdotter. När han dog var barnen bara små, och gården gick ur släkten. Samtidigt ändrades numreringen av gårdarna, så det är lite oklart vem som var brukare, men så småningom tas arrendet över av en Jon Nilsson (1745-1816) gift med Elna Nilsdotter (1749-1818) och efter dem som sonen Torkel som blev siste brukare på stället.